Tisdag 29 juli 2014

Hej och välkommen till bibeln 2.0. Här kommer ännu ett rätt meningslöst inlägg mest för att visa att jag lever.

Idag är jag ledig, vilket är oerhört skönt eftersom jag är rätt slut i kroppen efter att ha jobbat mycket på sista tiden. Måste verkligen börja lyfta rätt, har ingen jättelust att sabba ryggen vid 27 års ålder. I söndags plockade jag tex 8.5 ton varor, klart kroppen tar skada om man inte gör det på rätt sätt. Nåja, bara tre arbetsdagar kvar till 12 dagars ledighet! 

På lördag ska jag flytta från källaren i Bromsten till studentlägenhet i Kista. Något jag verkligen ser fram emot. Jag har verkligen inte trivts alls i Bromsten. Tråkigare område finns nog inte(jag vet att Kista kanske inte är innerstan, men närheten till gallerian osv gör det ok ändå). Ska bli nice med riktigt bredband, tv(lagom till nya säsongen av en stark resa!), samt att vara skriven där jag bor och slippa hämta min post i Jakobsberg. Samt givetvis att jag slipper bo i en jävla lyhörd källare. Dessutom blir det bra mycket billigare. 

Sen på måndag är det DIF och på tisdag är det dags för FESTIVAL, något jag längtat efter sen jag var på samma festival förra året. Line-upen är lite sämre än förra året(Blur, Wu-Tang, Kaftwerk, Slayer osv jämfört med Outkast, Robyn och Röyksopp, Todd Terje osv osv), men det roligaste är ändå att hänga med syrran eftersom vi inte träffas så ofta(hon bor i Oslo). Det kommer dock givetvis bli svindyrt(fan vad jag skriver saker inom parentes i detta inlägg).

På tal om festival förresten: Vem går med mig på Popaganda?

Känner sån jävla optimism och taggning inför framtiden. Men det får man väl inte säga i det här jävla landet. 

Som sagt, hade inte mycket vettigt att komma med. 

ööhhhh

Hej hej hallå och välkommen till mitt lilla krypin i cyberspejs! 

Slut i huvud, kropp och själ efter svintidig morgon, åtta timmars lagerjobbande, tre timmars jävla städande direkt när jag kom hem eftersom min jävla hyresvärd bestämt sig för att ha nån jävla visning på min "lägenhet" och informerade mig om detta bara några få jävla timmar innan, sen gick jag till gymmet och drog av ett armpass. Nu är jag helt sänkt. Nu ska jag somna till en film. Hejdå. 

RIP Tvättmaskinen

Hej och välkommen tillbaka till vad som kallats "Sveriges svar på The Dirt".

Tvättmaskinsluckesituationen fick ett dramatiskt slut när jag gick loss med en hammare på den. Så nu har jag ingen tvättmaskin längre. Det kändes oerhört skönt att få upp luckan när jag väl gjorde det men sedan kom skammen. Aja. Den var inte speciellt dyr eller bra.

Idag har det varit måndag för min del efter två dagars ledigt. Har verkligen vilat upp mig och känner mig som en ny människa jämfört med tidigare i veckan. Sweet. Nu blire jobb hela helgen och i princip hela nästa vecka. Tänker inte träffa någon annan människa förutom mina kollegor, så det så.

Om en vecka ska jag flytta och jag måste egentligen städa så in i helvete. På jakt efter dammsugarpåsar som inte verkar finnas någonstans alls. Har varit runt i tre(!!!!) butiker och frågat, men kammat noll. Aja vem bryr sig.

Har egentligen inget att skriva just nu, vilket kanske märks. Vill mest visa att jag lever.

Twitter, Instagram, Facebook och nu bloggen - snart behöver ingen träffa mig irl.

Nu ska jag till gymmet. Sen ska jag sova. Uppstigning 04.20 imorgon (tack SL, hade kunnat sova hela 25 minuter längre om pendeln gick som den ska!).

Nu en låt som inte har något att göra med något av det som står ovan:

Jag hatar min tvättmaskin

Hej alla trogna bloggläsare! Hoppas det är bra med er båda. Tänkte köra ett ganska meningslöst inlägg utan någon egentlig tanke bakom bara för att ge er en inblick i mitt glamorösa liv och vad jag haft för mig sen senast.

Igår jobbade jag och kom sedan hem och tänkte träna. Efter en tupplur insåg jag dock att jag aldrig skulle palla och ägnade kvällen åt att återigen äta grillad kyckling i sängen och kolla på två dokumentärer. Den första jag var "Gåtan J.D. Salinger" och handlade, som man egentligen kan förstå redan av titeln om den mycket speciella människan J.D. Salinger. En bra dokumentär, varken mer eller mindre. Den hade säkert fått mer värde om jag kommit ihåg om jag gillade Catcher in the Rye eller inte, för jag är rätt säker på att jag läst den. Man kan väl konstatera att den åtminstone inte hade samma effekt på mig som på Mark Chapman. Ligger på play i tre veckor till, har du två timmar att slå ihjäl kan jag rekommendera att dra på den.

Den andra var "Porrkungens Tårar" vilken jag förmodligen är sist i Sverige med att se. Också det en bra dokumentär. Berth Milton framstår som en väldigt ensam och ganska tragisk. Se!

Idag har jag varit ledig(vilket jag även är imorgon) och ägnat dagen med att städa lite inför nästa veckas flytt, gått och gymmat(äntligen!), läst ut Tina Feys självbiografi Bossypants(helt okej, om man gillar 30 Rock kommer man sannolikt gilla den också), samt tvättat.

När jag för någon timme sen skulle ta ur tvätten ur maskinen så fick jag inte upp luckan. Och får fortfarande inte upp den(pratar fortfarande om LUCKAN era sjuka jävlar). Min situation påminner just nu lite om han som inte kunde få upp sin kokosnöt. Alla sätt jag prövat har varit fel. Kopplade in morsan i fallet och hon läste på något forum att man kunde rycka ur sladden och vänta en timme så skulle den nollställa sig. Om tio minuter har det gått en timme och spänningen är olidlig.

I övrigt kan jag rekommendera Alvvays självbetitlade debutalbum som gått tre varv i mina hörlurar idag. Mycket fin somrig popmusik. Alvvays – Alvvays

Nu ska jag kolla på The Two Escobars och gå och lägga mig tidigt. Hejdå bloggen!!!!

Man vänjer sig

Hej och välkommen tillbaka till Charles Mansons dagbok.

Jag har precis slutat röka igen, detta eftersom rökning och min relativt nyfunna hypokondri rimmar rätt illa med varandra. Jag har mer än en gång den senaste tiden googlat lungcancer och andra roliga sjukdomar som kan framkallas av rökning. Vilket inte gjort att mitt förhållande till cigaretter blivit mer avslappnat direkt, snarare tvärt om faktiskt. Så jag la mina sista cigg och min tändare på en parkbänk som en present till någon lycklig alkis eller något röksuget barn eller liknande. Varsågod!

Ett annat fint exempel på min hypokondri är när jag förra sommaren ringde till en vårdcentral och bad om att få komma förbi och "göra en fullständig hjärtundersökning", eftersom jag var hyfsat säker på en nära förestående hjärtinfarkt (jag var 26 år och i bättre form än på typ 10 år vid tillfället). Denna begäran möttes av förvåning och spontant skratt från receptionisten jag pratade med. Jag fick aldrig göra någon hjärtundersökning.

---

Annars då?

DIF torskade en match vi borde vunnit klart och jag är fortfarande sliten sen i lördags. Men det finns folk som har det sämre:

Hade egentligen tänkt skriva något mer kul men nu måste jag verkligen slagga, jobb imorrn, sen ledig tisdag-onsdag. Helvete vad jag ska vila upp mig då.

Puss och godnatt bloggen!!!!!!! <3 <3

Mitt Mia Törnblom-inlägg

1 januari 2013 var en jävla skitdag. Den sedvanliga nyårsdagsbakfyllan hade utgått och var ersatt med en ångest och ett illamående som jag aldrig någonsin upplevt dittills.  Jag kunde varken sova eller äta och den tanke som dominerade min hjärna var "håller jag på att dö nu?".

Månaden fram till nyårsafton hade jag för första gången sen typ tonåren börjat må lite dåligt. Jag tänkte mycket mörka tankar och hade utvecklat någon form av existentiell ångest som jag inte riktigt kunde hantera. En av anledningarna till detta var att jag börjat läsa Kristian Gidlunds blogg om hans resa mot döden. Något som gjorde att jag började fundera över min egen död och mitt liv. 

Jag var inte nöjd över min tillvaro. Alls. Jag var 25 år, jobbade på lager med skitlön, bodde i en stad jag inte tyckte om, hade ingen utbildning, katastrofbetyg från gymnasiet och vägde någonstans mellan 135-140 kilo. Ingenting hade i princip förändrats sen jag slutade gymnasiet. Ingen drömtillvaro direkt. 

Den julen gick i ångestens tecken. Hängde hemma hos morsan med syrran eftersom jag inte orkade vara ensam. Något jag aldrig upplevt tidigare. Jag har alltid gillat att vara själv och ser mig själv som en ensamvarg. Morsan och syrran märkte att något inte riktigt stod rätt till och jag berättade att jag mådde dåligt utan omsvep. Det är inget att skämmas för resonerade jag. 

Detta psykiska tillstånd i kombination med några dagar av ohämmat ätande och riklig alkoholkonsumtion gjorde att jag på nyårsdagen trodde att jag höll på att få en hjärtinfarkt. Jag mådde så in i helvete dåligt och var oerhört nära att ringa ambulans. Detta tillstånd höll i sig till kvällen den 2 januari då jag tillslut gav upp och ringde morsan som fick komma och hämta mig. Efter lite lugnande ord från henne så kunde jag både äta och sova lite, skönt för min helt slutkörda kropp. 

Efter detta bestämde jag mig för att ta tag i mitt liv. Jag insåg att allt jag var missnöjd över var mitt eget fel och att det bara var jag som kunde ändra på det, det fanns ingen att skylla på helt enkelt. Att inse det är nog det bästa jag någonsin gjort. 

Efter detta har jag gått ner 40 kilo, börjat plugga och flyttat till Stockholm - när jag väl bestämde mig på allvar så var det hur enkelt som helst. Det var bara att göra. Jag mår betydligt bättre idag. När jag ser tillbaka på hur jag levde för några år sen så känns det oerhört främmande. Som om det inte är jag. 

Nu ska jag bara bli kvitt dagens bakisångest...

Avslutar med en helt fantastisk låt.

MITT FÖRSTA INLÄGG!!!!111

Hej och välkommen.

Denna blogg tänkte jag använda åt att klaga på mina lyxproblem. Jag vet att jag har ett helt fantastiskt bekvämt liv om man jämför med oerhört många människor i världen. Jag kommer av allt att döma inte svälta ihjäl. Är inte speciellt orolig för att ett krig ska bryta ut i min närhet. Jag kommer inte vara tvungen att fly mitt land. Jag har inga svåra sjukdomar. Jag hade en bra och hyfsat lycklig barndom. Dock: ser man det så kan man aldrig klaga på något.

 Jag skiter egentligen i om nån läser är ju en tuff grej att skriva men det gör jag inte. Det är kul om folk läser det man skriver, fast det är en sanning med oerhörd modifikation - jag har ohälsosam självkritik och har aldrig någonsin varit helt nöjd med något jag skrivit. En kombination som kanske inte är helt lysande. Men detta är ändå i första hand för min egen skull. Ibland kommer det förhoppningsvis vara kul, ibland allvarligt, ibland dagens outfit.

Mitt mål är att jag inte ska skriva endast när jag är full eller bakis som jag gjort på mina tidigare bloggar, men jag kan inte lova något. Om några sekunder kommer det ett inlägg om bakfylla.