Så här några dagar innan nyår tänkte jag berätta om två fantastiska nyårsaftnar jag upplevt! Mycket nöje!
Det första jag ska berätta om utspelade sig 2009-10.
Jag hade bestämt mig för att inte festa alls. Istället var jag hemma och städade min lägenhet. Detta gick dock snabbare än planerat så när det ringde en vän som undrade om jag inte kunde komma och fira med honom och några polare till så tog jag en kasse bärs och gick dit.
Strax innan tolvslaget så gick vi ner till Eskilstuna centrum och kollade på fyrverkerier. Sen var tanken att vi skulle köpa lite snabbmat för att efter det fortsätta att dricka.
Utanför Subway märkte jag att några i mitt gäng stod och tjafsade med några snubbar - eftersom jag hade druckit lite självförtroende tänkte jag nog att "det här löser jag!". Jag har inte hamnat i många slagsmål i mitt liv, och det var nog därför jag använde tekniken "blocka slagen med ansiktet".
Så istället för efterfest blev det en tripp till sjukan. Det visade sig att ett ben under ögat gått sönder och jag var tvungen att opereras. Jag hade aldrig gjort det tidigare och det är ju alltid kul med nya upplevelser!
Det andra nyåret var 2011-12.
Då bestämde jag mig för att skita i allt. Jag satt framför datorn i min lilla, sunkiga lägenhet i Eskilstuna och drack sprit. Helt jävla värdelöst om jag får säga det själv.
För övrigt är frågan jag ställer mig just nu varför jag alltid är så jävla dum i huvudet.
Hey, visst skulle det vara kul om alla tunnelbanestationer hette snuskiga/roliga saker? Det är en fråga jag tänkt på massor, så nu presenterar jag bloggföljetongen "Skulle det inte vara kul om alla tunnelbanestationer hette snuskiga/roliga saker?". Först ut är blåa linjen eftersom det är den jag åker med oftast.
Istället för...
... Kungsträdgården - Pungsträdgården! Haha! Riktigt bra start på detta känner jag.
... T-centralen - T-analen! Inte riktigt lika stark men fortfarande kul.
... Rådhuset - Dådhuset! Inte speciellt kul alls denna faktiskt.
... Fridhemsplan - Öhhh jag vet inte? Ridlemsplan kanske? Rätt bra ändå.
... Stadshagen - Fan kan man göra på detta? Pass.
... Västra Skogen - Blästra Skogsven! Ingen aning hur jag tänker här heller eller varför det är kul.
(okej nu delar sig blåa linjen, fokar på Akallalinjen)
... Solna Centrum - Bålna Väntrum? Kolna? Nej detta måste nog genomgå lite jobb innan det blir bra.
... Näckrosen - Väckrosen!!! Hehe ett ställe som passar mig och mina vänner bra hehhe. (även anusrosen skulle funka)
... Hallonbergen - Vallonbergen! Som att det bor mycket folk som härstammar från vallonerna där eller nåt. Inte jättekul men det funkar.
... Kista Centrum - Fista Centrum! Hehe! Fista som i fisting alltså. Vet ni inte vad det är kan ni googla, helt jobbsäkert är det.
... Husby - Musby! hehehehehehehehe.
... Akalla - Brak-valla? Målarbralla? Finns inget solklart här.
Så! Då var första delen klar. Var väl kanske lite roligare i teorin än i praktiken. Men men, kommer inte detta leda till stora journalistpriset som årets förnyare kommer jag tappa allt förtroende för det priset.
Serial. Har nu lyssnat på alla avsnitt och jag fattar inte riktigt varför jag lagt ner timmar av mitt liv som jag aldrig kommer få tillbaka på det.
Sjukt ändå att det rörde sig om ett självmord hela tiden.
Obs! Spoilervarning om du inte har lyssnat på sista avsnittet än!
Förstår verkligen inte vad det är alla är så lyriska över med denna podd. Jag tycker den var rätt ointressant och alldeles för lång. Sex avsnitt hade typ räckt tror jag.
Aja, längtar redan till säsong två!
(Här stod det nåt riktigt muppigt innan, men jag tog bort det. Fatta uselt det måste varit om jag tyckte att det var tvunget att ryka med tanke på vad jag låter stå kvar.)
Har precis avklarat 2014 års sista riktiga partyhelg. Denna dag har gått ut på att jag legat i soffan och hatat mig själv - DRÖMMEN. Klarade mig dock från fysiskt illamående så det är ju en liten seger.
Jag vet att det är högst ocharmigt när man klagar på sin tillvaro(dvs, om man inte har några riktiga problem alltså), och jag ångrar inte en sekund att jag började plugga - men senaste två veckorna har varit episkt tråkiga. All work and no play makes Jonas a dull boy typ. Därför känns det skönt att årets på förhand stökigaste fest väntar imorgon efter tentan. Då jävlar ska jag döda de få hjärnceller som jag har kvar.
Fick tillbaka mitt usla, usla PM idag och jag hade blivit godkänd. Fett skönt.
Gått ner två kilo på en vecka trots dålig kost och ganska glest mellan gympassen(total viktnedgång i år: 12 pannor(trots att jag krökat rätt mycket..)).
Summa summarum: Good things CAN happen to bad people!
Firar detta med tentaplugg och jobb hela helgen.
Älskar verkligen Solens platta, här en bra låt från den: Solen – Låt mig gå
Här en till finfin låt:
Aaah, jag måste verkligen börja skriva lite mer genomtänkta inlägg. Sorry. Hej.
Jag orkar verkligen inte nyval. Vid valet i höstas tycker jag internet blev så tråkigt att jag tystade alla på twitter som jag misstänkte kunde skriva om politik - tom några av mina bästa vänner. Inaktiverade även mitt facebookkonto i några dagar. Bara så ni vet vad som kanske väntar, alla ni riksdagsmän som bråkar. Vill ni verkligen att detta ska hända igen?! Tänk lite!
Annars inte mycket att rapportera om, tenta nästa vecka så det blir mycket plugg. Ville egentligen mest lägga in denna fina låt:
Jag får ofta höra att jag är smart. Nu ska jag berätta något som kommer visa att jag är en idiot.
För några år sen skulle jag åka till Köpenhamn med några vänner. Av någon anledning så valde jag att gå till banken och ta ut lite danska pengar innan avresa. När jag stod där så föreslog kassörskan att jag även skulle skaffa ett Mastercard. Det var ju en jättebra idé tyckte jag och sa ja. Lägsta kreditgräns låg på tio lax, men jag ville väl visa mig som en big shot så jag tog 25 lax som min kreditgräns. Kortet kom lagom till resan och fick givetvis följa med. Några månader senare hade jag såklart kommit upp i gränsen. Jag betalar fortfarande av denna skuld.
Något år senare skulle jag åka till London. Jag hade inga pengar så jag lånade 10 lax från Forex bank till typ 15% ränta. Tog 4 års avbetalning. Det har gått typ 3 år och 10 månader. Så jag betalar fortfarande typ 250 spänn i månaden till dom.
Senare samma år som jag åkte till London så tog mina pengar slut mitt under semestern. Det var ju inte kul tyckte jag och försökte låna 10 lax från nån förmedling av lånetjänster. Fick napp från GE money bank. De hade dock en gräns på 20 lax som lägsta lån. Inga problem tänkte jag, man kan ju betala 10 lax första avbetalningen så blir det som att man lånat 10 lax. Jag gjorde såklart av med alla pengar innan första avbetalningen. Denna skuld är dock betald.
Fast det dummaste var det året jag tog sms-lån varje månad. DET mina vänner, det är ren och skär idioti.
Jag skulle inte säga att jag är svinbra på privatekonomi idag(mina festvanor och min rätt ringa inkomst går inte alltid så bra ihop, till exempel), men min expressresa mot Lyxfällan är i alla fall avbruten.
Så tänk på detta innan du kallar mig smart nästa gång. Jag är nämligen en riktigt idiot.
Har inget att skriva egentligen. Händer just nu inte jättemycket spännande jag kan berätta om här. Funderar på att ta bort förra inlägget, blev lite väl personligt kanske.
Ariel Pinks platta är för övrigt helt fantastisk och om du inte lyssnat på det är du en riktigt dålig människa. Ariel Pink – pom pom
Veckans planer inkluderar dubbla tvättider samt ett besök hos frisören. Har börjat klippa mig oftare sen jag flyttade nära en frisör som tar 100 spänn för snaggning. Lite bonusinfo ni får göra vad ni vill med. I övrigt står plugg, gym och givetvis Paradise Hotel på schemat. Så jävla spännande liv.
I helgen tänkte jag festa som om året vore 1999. Blir en och annan medalj sas.
Hej här kommer en samling ord om något av det värsta jag upplevt i hela mitt liv(obs! Varning! ingen ironi, det kommer inte några skämt i denna text).
Surfade runt och stalkade lite gamla bekanta på fejjan idag, detta eftersom jag egentligen måste skriva PM till plugget. Då snubblade jag över denna bild:
IK Standard är laget jag lirade i när jag var barn(jag vet, färgerna!). Dessa fyra regler är ju inget någon kan ha några synpunkter på såklart. Men så här har det tyvärr inte alltid varit.
När jag var 8 till typ 15 år gammal så spelade jag fotboll precis som alla andra grabbar i den håla där jag växte upp - ett ställe med 1000 invånare utanför Eskilstuna. Vårat lag var rätt bra och vann de flesta av matcherna enkelt. Vi vann även någon cup ibland. Gott så.
Jag kände mig dock aldrig speciellt delaktig i våra framgångar i Eskilstunas ungdomsfotboll - jag fick nämligen inte spela speciellt mycket. Jag ska inte sticka under stolen med att jag kanske inte var det mest bollbegåvade barnet. Men, jag var ändå ett barn.
Tränaren verkade dock inte tro att det var små barn han hade att göra med, utan började toppa laget redan när vi var typ åtta år gamla(lite ironiskt att jag hittade bilden på hans sons profil). ÅTTA ÅR?! Vad detta gjorde med mitt självförtroende är nog ganska lätt att räkna ut. Att på ett tidigt stadium få veta att jag inte dög är en känsla kämpar med än idag.
En annan grej att slänga in i mixen var att min farsa dog precis innan jag skulle fylla nio. Samtidigt som hela min värld hade slängts åt helvete så fick jag dessutom beskedet varje vecka att jag inte dög som fotbollsspelare. Jag fattar inte hur man kan göra så mot ett barn som är i en extremt känslig period i sitt liv.
Morsan hittade nyligen några dagboksanteckningar från denna tid, där hon skriver om att hon vid ett flertal tillfällen pratat med min tränare som verkade oförstående, "vadå vi vinner ju" och "de andra föräldrarna tycker det är bra". Hon snackade även med styrelsen i föreningen men dom ville inte ingripa för "det är så svårt att hitta någon som ställer upp". I dagboken berättar hon om en cup som jag sett fram emot i flera veckor, där jag blivit lovad att få spela mycket. Resultatet? Under 10 minuters total speltid på fyra matcher. Vidare i dagboksanteckningen finns en notering om att tränaren en gång vänt sig mot mig när jag satt på bänken och frågat: "Vill du spela nåt idag eller vill du att vi ska vinna?". JAG VAR 9-10 ÅR GAMMAL!!! Fick även vid ett senare tillfälle innan en match informationen om att jag förmodligen inte skulle få spela så mycket, eftersom det var en toppmatch. Tack för framförhållningen idiot.
Nåt år senare bytte jag så äntligen lag, givetvis med "judas"-kommentarer från mina klasskamrater. Det var något jag såklart borde gjort flera år innan. Första året där gick bra - jag fick spela lika mycket som alla andra. Sen slogs mitt nya lag ihop med det gamla.
Jag är under inga omständigheter villig att förlåta denna människa för vad han gjorde mot mig. Jag vill aldrig någonsin se honom, skulle jag möta honom på stan skulle jag förhoppningsvis behandla honom som luft. Han är en av få människor jag känner ett genuint hat mot - fortfarande, mer än ett decennium efter jag hade något med honom att göra.
Jag hoppas verkligen att det är bättre idag och att reglerna på bilden efterlevs. Vill inte att något barn ska få gå igenom något sånt här.
Detta är verkligen något jag nästan aldrig pratar om(flera av mina närmaste vänner vet nog inte om detta) - sjukt ändå att jag tycker att det är värt att slänga upp på en öppen blogg.
Tjena bloggen. Tänkte först be om ursäkt för att jag inte skrev något mer förra veckan men sen tänkte jag att jag inte ska göra det eftersom det är så jävla trött.
Jag hade ett långt jävla inlägg om the internetz och vad det har betytt för mig men det blev så jävla tråkigt och jag är helt säker på att folk hade somnat medan de läst det. Så jag får väl skriva lite om senaste tiden istället.
Helgen blev nästan lite för urspårad och det är först nu jag känner att jag är riktigt på banan igen, märks att man inte är 20 längre (fan, man är ju inte ens 25 längre). Sunköl och stökig efterfest i fredags följdes upp av grabbmiddag, finöl och stökig efterfest i lördags. Vilket följdes upp av några helt onödiga öl i sängen i söndags. Sen dess har jag i princip inte lämnat lägenheten och jag ligger så jävla mycket efter med plugget - IGEN. Har bland annat en PM som ska vara klar på måndag som jag knappt skrivit en bokstav av än. Jag måste fan skärpa mig. Nu blir det plugg och gym ett tag(har jag sagt så förut? känns så).
Eftersom det inte är en enda jävel som läser denna blogg längre typ - tror jag haft tre besök sista veckan - så tänkte jag det var dags att börja skriva igen. Så detta är min stora comeback. I vilken jag lägger upp två låtar och skriver denna fullständigt meningslösa text. Lovar dock att börja på allvar igen(haha "på allvar" - har väl typ skrivit två inlägg som haft någon som helst substans) denna vecka. Tummis.
Rubriken berättar hur det känns i min hjärna just nu. Bara så ni vet. Det är mycket nu, men här kommer en liten update.
- Morrissey har cancer, något som gör mig väldigt ledsen. The Smiths är mitt favoritband alla kategorier. Som så många andra The Smiths-fans så var Morrisseys texter oerhört betydelsefulla för mig som tonåring(och är fortfarande, men kanske inte i lika hög grad). Hoppas verkligen på att han återhämtar sig snabbt.
- Jag har skrivit 3100 ord på uppsatsen och den känns under kontroll. Innehållet är uselt, men det skiter jag i. Bara jag får klart den.
- Det regnar.
Här kommer lite låtar.
Bestämde mig för övrigt för att favoritmarkera lite mer på spotify för ett tag sen, vill du följa den spellistan kan du göra det här: Starred (vilket ingen kommer göra, får aldrig så lite reaktioner som när jag tipsar om bra musik).
Har skrivit ett blogginlägg som är alldeles för personligt egentligen, får se om jag någonsin vågar publicera det(det är inte detta).
(förlåt, jag vet att det är sanslöst ointressant att läsa om någons pluggande)
1. Inse att du har flera veckor på dig, ingen anledning till stress
2. Tänka att du kan börja lite imorgon
3. Tänk att du verkligen ska börja imorgon.
4. Upprepa steg 2 och 3 i någon vecka.
5. Inse att du nu bara har två veckor på dig att hinna med både uppsats och plugg till kommande tenta.
6. Inse att du genomförde steg 5 för en vecka sen.
7. Få panikångest och hata sig själv för att det ALLTID blir så här.
8. Börja skriva oerhört stressat.
9. Inse att ens uppsats är usel men skicka in den ändå för att bli av med skiten.
Jag är just nu på steg 7. Det hjälper inte att jag festat rätt mycket de senaste veckorna och inte tränat alls. Nu blir det rätt lugnt på den fronten ett tag. Tur dock att jag gick hem i, med mina mått, rätt hyfsad tid igår och att bakfyllan till största del är utrotad. Nu ska jag skriva.
EDIT: VMAK har erbjudit sig att skriva uppsatsen för 20 spänn per ord(den ska vara mellan 3500 och 4000 ord totalt, helt klart värt tycker jag). Hoppas han kan mycket om arbetsrätt. Skönt att problemet är löst.
Tänk dig att du lever på den indiska landsbygden, där det kryllar av farliga djur.
Tänk dig att du delar ett litet ruckel till hus med hela din stora familj och även ett antal djur som ni behöver för försörjningen. Det är förmodligen svårt att göra som svensk, vi är ju ganska skyddade här uppe i norr. I Indien har man nog inte hört talats om det sociala skyddsnätet vi kan utnyttja här. Indien är ju till mångt och mycket fortfarande ett U-land.
Det är i denna omgivning världens absolut sorgligaste låt utspelar sig. Protagonisten är en ung man som har en orm som husdjur - en orm som han älskar över allt annat. Han brukar gå runt i skogen med ormen i handen. Man får bara anta att ormen älskar honom lika mycket tillbaka - annars hade den nog bitit honom.
Allt är inte bra i den unga mannens liv. Tvärtom faktiskt. Nyligen har hela hans tillvaro slagits i spillror. När hela hans familj var ute i skogen och letade efter mat blev de attackerade av en hungrig tiger. Tigrar måste ju äta och den unge mannens familj kom bara i vägen.
Jag kan inte ens föreställa mig vilken smärta detta måste innebära för den unge mannen. Att ena dagen ha en stor familj tätt inpå sig och känna kärleken och värmen - för att dagen efter inse att man aldrig kommer få träffa dom mer. Hemskt.
Men, han har ju sin orm i alla fall. Ett litet, litet ljus i den annars så mörka tillvaron. Det kan ju knappast ersätta familjen helt, men att ha någonting att fästa sin uppmärksamhet och tid med måste vara ovärderligt i en situation som denna.
När han efter några månader av sorg äntligen tar med sig ormen på en tur i skogen så händer det otänkbara. Tigerjävlen är där och käkar upp ormen också! Nu är han helt ensam i hela världen. Ett mörker som ingen borde få uppleva
Lite senare tar ett vapen som tillhört hans bror och hämnas på tigern, men det kan nog knappt få honom att må bättre. Skadan är ju redan ett faktum. Han kommer aldrig bli sig lik igen.
Nedan har jag länkat till en inspelning av denna gamla indiska folksång. Man kan riktigt höra smärtan i sångarens röst. Det här är den sorgligaste låten som någonsin gjorts. Får alltid tårar i ögonen när jag tänker på hur livet ha behandlat den unge mannen - han hade inte mycket från början och han förlorar allt. Jag vet inte om den är baserad på ett verkligt händelseförlopp men det spelar ingen roll. Var Titanic baserad på verkliga händelser? Nej, men jag grät ändå som ett barn i slutet.
Imorgon har jag tenta, och känner mig sedvanligt lätt panikslagen och dåligt förberedd. Men det ska väl gå bra ändå hoppas jag...
Pga detta har min helg bestått av att plugga skitmycket, äta, träna och sova - och jag är helt sanslöst uttråkad just nu. Nästan lika uttråkad som detta inlägg är tråkigt hittills, för vem fan är intresserad av att jag pluggat mycket i helgen egentligen?
Ser dock fram mot veckan som kommer, eftersom jag inte druckit en droppe på flera veckor så känns det bra att det är DIF på onsdag och att jag är ledig på torsdag. Så att säga.
Öhm, vet inte riktigt om jag har något mer att förtälja. Har lite idéer till längre inlägg som inte bara handlar om vad jag haft för mig sen senast men ingen energi att sätta mig ner och skriva. Bjuder på lite bra musik istället.
Nu drar jag till gymmet för nionde gången denna vecka, hej!
Min bästa stund i livet inträffade nog när jag var i New York som 16-17-åring, mitt under höjden av min tid som hip hopare. Jag(eller mamma betalade ju såklart) hade shoppat lite nya, feta, kläder i Brooklyn och dagen efter var vi i en affär på Manhattan. Följande replikskifte uppstår:
Svart, cool snubbe som arbetade i affären: Hey man where you from?
Töntig, tjock tonåring från Eskilstuna: Sweden
Svart, cool snubbe som arbetade i affären: You don't look like no swede, you look like a gangsta!
Tror inte ens jag svarade på det, jag var antagligen alldeles för överlycklig. Nu i backspegeln antar jag väl att han skämtade med mig, men det skiter jag i. Best moment ever!!
Nåväl. Han anade inte hur rätt han skulle få.
Kanske dumt att berätta om det på en öppen blogg så här, men jag har ett förflutet som grovt kriminell i Eskilstunas undre värld.
Det började i gymnasiet. Jag var törstig och hängde i kafeterian. Dessvärre hade jag inga pengar på mig. En normal människa hade nog tänkt "Happ! Då får jag väl typ dricka vatten då!" Men det dög inte för mig, jag ville åt det goda livet med snabb tillfredsställelse, snabba bilar, snygga brudar och vara ett fruktat namn med street cred. Så jag väntade till tanten i kassan inte såg och snodde snabbt åt mig en burk cola, och gick med snabba steg därifrån.
Detta väckte något i mig. Jag fick en kick av det. Snart snodde jag så gott som dagligen en burk cola från kafeterian - ibland två. Detta beteende följde även med mig i livet utanför skolan. Kunde snatta folköl, godis, cigg från Lidl(som då hade ciggen i en hylla innan kassorna, det var svinlätt!) och så vidare.
Min kriminella bana fick dock ett ganska hastigt slut en dag i maj. Jag hade i vanlig ordning skippat skolan, skoltrött som jag var. Den kvällen skulle jag på fest och hade tagit någon öl på ett lokalt hak innan jag skulle träffa några polare. På vägen till festen skulle några handla nåt på Netto, så jag hängde med dit.
För att visa mig på styva linan inför kompisarna så tänkte jag att det var läge att sno lite grejer, det skulle imponera på dem. Så jag roffade åt mig en gott och blandat-påse, en flaska damschampo och en flaska Axe. På väg ut från butiken så kände jag att någon ryckte tag i mig, vände mig bakåt och såg att en arg gubbe(som inte var anställd där) höll i mig. Jag försökte rycka mig loss men det gick inte. Han sa något i stil med "Du har snott grejer!!" Jag svarade nåt i stil med "Öhhhh... näääeee det har jag inte alls!" - mina skådespelarinsatser hade fått Jakob Eklund att likna Marlon Brando.
Så jag gav upp. Blev sedan eskorterad in i personalrummet och fick sitta där och vänta på snuten. De sa "Äntligen har vi dig! Vi har haft span på dig i månader men inte kunnat sätta dit dig!" när de kom dit. Jag erkände direkt. Lyckligtvis var jag över 18, så de ringde inte mamma.
När jag satt där tänkte jag att "jag är för gammal för den här skiten. Bäst att slå sig in på ett hederligt liv" och la av med min brottsliga bana där och då. De enda gångerna jag tagit ett återfall är när jag varit full och snattat dipsåser på Burger King.
Bevakade brevlådan i flera veckor innan brevet kom. Fick en bot på totalt 1400 spänn.
Det går fortfarande rykten bland Eskilstunas kriminella om "Jonas the crazy motherfucker" och ingen vågar sätta sig upp mot mig. Ser skräcken i folks ögon när jag är på besök.
Nämen hej på dig bloggen! Här kommer en update om den senaste tiden i the faboulus life of Seventeen.
I helgen var det fest, hade en så monumental bakfylla i söndags att jag inte ens kunde känna en så stor glädje efter Malmömatchen som jag kanske borde gjort. Stabilt jobb där av mig. Men lördagsnatten var i alla fall trevlig.
Sen i måndags drog skolan igång med vad som verkar vara en riktig monsterkurs. Ska bland annat skriva en uppsats på 10-12 sidor, jag som brukar ha svårt att hålla mig till ett ämne i en tweet liksom. Men det ska säkert gå bra.
Igår var jag i Motala och kollade på fotboll. DIF spelade usel fotboll i första halvlek men i andra visade man vilket lag som lirade i allsvenskan. Idrottsparken i Motala är alltså avbockad.
Annars har jag mest gått runt och fokuserat på allt i min personlighet jag ogillar, vilket alltid är en fest. Skulle kunna skriva ett långt inlägg om det men jag tror jag avstår för stunden i alla fall. Det skulle kännas lite för personligt(och patetiskt). Men men, gäller att börja träna mycket, spola kröken ett tag och käka bra så bör mitt mentala tillstånd förbättras. Mår aldrig så bra som när jag skär ner på festandet och trappar upp hälsolivet. Sen ska jag väl försöka jobba bort allt jag inte gillar med mig själv på något sätt, oklart hur. Aja skit samma. Ni som har oturen att hamna på efterfest med mig lär få höra mer om detta haha.
En grej jag älskar med Stockholm är att jag nu har betydligt större möjligheter att gå på grymma spelningar lite titt som tätt. Eller vad sägs om hösten/vintern som kommer då jag har möjlighet att gå på följande spelningar: The War On Drugs, The Knife, Cat Power, How To Dress Well, Morrissey, Sage Francis, St Vincent med flera. En ganska stor skillnad om man jämför med Eskilstuna, där man han tur om Kent kommer vart tredje år för en konsert. Även Eldkvarn brukar köra en sommarspelning(jag har aldrig lyssnat på Eldkvarn). Jag har lovat mig själv att verkligen ta chansen att se mina favoritband live och detta har gjort att jag sprungit på en del gig sen jag flyttade hit för ett år sen, även om det inneburit att jag fått gå själv på spelningarna.
I söndags var Mobb Deep i stan, och jag tvekade länge om jag skulle gå. Tyckte det var lite dyrt(395 spänn) för att se en akt som sen länge passerat sitt zenit. På gig-dagen bestämde jag mig dock för att jag var tvungen att gå, jag har trots allt älskat Mobb Deep sen jag var typ 14 och aldrig sett dom live innan. Så jag gick in på ticnet och köpte mig en biljett. Eftersom jag inte har tillgång till skrivare eller något ticnetombud nära så valde jag sms-biljett.
Efter några timmar hade biljetten fortfarande inte kommit och jag blev lite orolig. Slängde iväg ett mail till deras support och fick ett autosvar att dom bara svarar på mail på vardagar, så då ringde jag istället - och fick via en telefonsvarare veta att dom hade stängt. Fick givetvis ingen biljett och missade konserten - surt som fan. Inte ens det faktum att Prodigy uppträdde i gnagettröja eller att dom var rätt trötta kändes som någon lättnad, hade verkligen velat räkna in Mobb Deep i listan på spelningar jag varit på.
Efter en hätsk mailkonversation, där ticnet först hävdade att jag angett fel mobilnummer, för att sedan vilja betala betala tillbaka biljettpriset men inte serviceavgiften så fick jag mina pengar tillbaka i alla fall. Men min inställning till ticnet är att dom kan dra åt helvete.
----------
Har för övrigt fortsatt mitt hälsoliv på semestern, detta är till exempel vad jag satte i mig i tisdags när jag var bakfull:
Frukost/lunch: Big Tasty med plusmeny, två dipsåser och extra cheeseburgare.
Middag: Hot Crispy Bacon med plusmeny och två dipsåser
Snacks: Ett paket ölkorv, en påse chips och dipp
Dryck till snacksen: Ett sexpack folköl och några mellanöl.
Har återigen omfamnat semestermentaliteten med full kraft med allt vad skräpmat och alkohol heter. Känner mig som ett jävla vrak och i usel form. Nåja, nu är det bara lite mer än en vecka till höst och då ska jag ta tag i det här med träning och kost igen, och plugg - första kursen känns på förhand som fett jävla ösig. Har redan lite ångest inför opponeringen och uppsatsen som ska skrivas. Men men, lär väl klara det på något sätt... det brukar jag ju göra.
Igår var för övrigt en fin dag. Första bröstpasset på gymmet på några veckor(har oerhörd träningsvärk idag) och sen tidig middag med morsan följt av hockey med en tillhörande lättare fylla med vänner. Så jävla skönt att inte komma hem dyngrak för en gångs skull.
I måndags var jag dock hur full som helst, herregud.
Nu ska jag gå ner och käka i foodcourten(så jävla uselt att jag har massa snabbmat bara någon minuts gångväg från lägenheten), sen ska jag till gymmet och sen ska jag tvätta.
Ah yes, ytterligare ett fantastiskt blogginlägg. Men man kan inte ha så höga krav just nu, hjärnan har även den tagit semester.
Är mitt inne i den mest fartfyllda helgen på länge, eller vad sägs om detta, jag har:
*Tränat på ett nytt gym(ska testa ett annat gym i närheten nästa vecka och bestämma mig vilket jag väljer efter det)
*Handlat mat på Coop
*Varit på Clas Ohlson och införskaffat en ny konservöppnare
*Tvättat i tvättstugan för första gången. Det gick bra.
*Tagit en promenad
*Ätit lunch och middag
*Varit och hämtat posten i postfacket
*Tagit en dusch(ska eventuellt ta en till innan jag går och lägger mig)
*Börjat fila lite på en ny Spotifylista
*Kollat på tv
Mitt liv borde bli en dokusåpa, en sån som sänds varje dag. Kanske till och med en sån man kan se dygnet runt med något form av specialabonnemang.
Imorgon ska jag jobba. Sen är det som sagt två veckor av fri lek innan skolan börjar. Sweet.
Har haft vissa funderingar på att gå helt Knausgård(obs! Har inte läst Min Kamp(Knausgårds alltså, den där som är skriven av en Österrikare har jag läst) men tyckte det var en klatschig formulering) men vet inte om jag tycker att jag är så intressant och är osäker på om jag vill framstå som så pass självupptagen. Tänker kanske skriva de inlägg jag har tänkt att jag ska skriva, och sen se om jag vill publicera. Stay tuned!
Imorgon ska jag tillbaka till kyllagret efter 11 dagars ledighet. Känns inte skitkul att behöva gå upp 04.50 imorgon, speciellt inte med tanke på att jag slaggade till typ tolv idag. Aja det löser sig nog. Annars känns det inte speciellt jobbigt. Jag ska bara jobba fyra dagar sen är jag ledig till plugget börjar igen.
Känner mig helt likgiltig inför att det är derby imorgon. Är inte taggad eller känner någon nervositet alls. Imorgon kommer jag bara vara på plats av ren pliktkänsla, så känns det nu i alla fall. Men jag kommer givetvis bli väldigt glad om vi mot förmodan skulle vinna.
Ska jag vara helt ärlig har jag nog aldrig känt så lite inför vårat fotbollslag och sett fram så lite mot själva matcherna som i år, vilket jag tror har att göra med det som hände i premiären. Visst är det fortfarande roligt att hänga med polarna och åka på bortamatcher och sådär, men själva matcherna ger mig rätt lite. Detta har inget att göra med vår nuvarande form. Så här har jag känt hela året. Tror även flytten från stadion gör sitt. Jag gillar inte Stockholmsarenan alls, hittills i alla fall. Trist, hoppas att taggningen kommer tillbaka snart.
Well, nu ska jag hålla på AFC Wimbledon, hata MK Dons och vara uppe alldeles för länge. Avslutar med en låt som jag tror kommer passa bra efter matchen imorgon.
Att be om ursäkt för dålig inläggsfrekvens är ett rätt tråkigt sätt att inleda med, så det gör jag inte. Ni är inte värda mer era jävla gamar.
Som sagt har jag varit i Oslo på Öyafestivalen och hängt med syrran och krökat typ hela veckan. Skrev ett långt inlägg om det igår som jag valde att slänga eftersom det blev så jävla ointressant. Till och med jag som var där orkade inte läsa igenom hela när jag var klar.
Kan väl sammanfatta allt med att det var bra, men inte lika bra som förra året då det var helt fantastiskt. Bästa spelning var Janelle Monáe och Robyn. Även Outkast, Slowdive, Emilie Nicolas och Darkside var fett bra, sen var det ett gäng stabila konserter och någon som kanske inte var speciellt bra, men vill inte gola ner nån.
Annars kan noteras att bärspriset var lite lägre än förra året, vädret bättre och fyllorna inte riktigt lika monumentala utan att de hölls på en rätt hyfsad nivå med tanke på att jag krökade från typ 13 till sent varje dag. Det kan även noteras att syrran fick foten överkörd av en bilist efter en av festivaldagarna men klarade sig utan en skråma. Hon sprang till och med ikapp bilen och skällde ut föraren och spottade den i ansiktet precis efter. Krädd.
Idag har jag ägnat dagen åt att montera IKEA-möbler, vilket är exakt lika kul som det låter. Har även installerat en router.
Nu vet ni att jag överlevt veckan i alla fall. På återseende.
PS. För övrigt bör alla lyssna på FKA Twigs debutalbum. Finns på Spottan! DS.
Nu ligger jag här i min nya lägenhet och vilar mellan fyllorna. Bra med drag under galoscherna i helgen och igår, vilket inneburit att jag ännu inte monterat ihop mina nya ikeamöbler. Aja.
Snart bär det av mot Oslo och jag är så jävla pepp trots att jag är aningen sliten. Det finns få saker jag gillar mer än att gå på konserter och imorgon 15.50 kickar Brody Dalle igång fyra dagar fyllda med fantastisk musik både i Töyenparken(som ligger sex minuters gångväg från min syrras lägenhet. WIN!) och ute på klubbarna.
Har för övrigt hoppat in i semesteralkoholismen på allvar också. Har varit packad i tre dagar i rad och kommer vara packad åtminstone fram till lördag. Risken för monumental ångest på söndag är väldigt överhängande, men det är smällar man får ta.
Hej och välkommen till bibeln 2.0. Här kommer ännu ett rätt meningslöst inlägg mest för att visa att jag lever.
Idag är jag ledig, vilket är oerhört skönt eftersom jag är rätt slut i kroppen efter att ha jobbat mycket på sista tiden. Måste verkligen börja lyfta rätt, har ingen jättelust att sabba ryggen vid 27 års ålder. I söndags plockade jag tex 8.5 ton varor, klart kroppen tar skada om man inte gör det på rätt sätt. Nåja, bara tre arbetsdagar kvar till 12 dagars ledighet!
På lördag ska jag flytta från källaren i Bromsten till studentlägenhet i Kista. Något jag verkligen ser fram emot. Jag har verkligen inte trivts alls i Bromsten. Tråkigare område finns nog inte(jag vet att Kista kanske inte är innerstan, men närheten till gallerian osv gör det ok ändå). Ska bli nice med riktigt bredband, tv(lagom till nya säsongen av en stark resa!), samt att vara skriven där jag bor och slippa hämta min post i Jakobsberg. Samt givetvis att jag slipper bo i en jävla lyhörd källare. Dessutom blir det bra mycket billigare.
Sen på måndag är det DIF och på tisdag är det dags för FESTIVAL, något jag längtat efter sen jag var på samma festival förra året. Line-upen är lite sämre än förra året(Blur, Wu-Tang, Kaftwerk, Slayer osv jämfört med Outkast, Robyn och Röyksopp, Todd Terje osv osv), men det roligaste är ändå att hänga med syrran eftersom vi inte träffas så ofta(hon bor i Oslo). Det kommer dock givetvis bli svindyrt(fan vad jag skriver saker inom parentes i detta inlägg).
På tal om festival förresten: Vem går med mig på Popaganda?
Känner sån jävla optimism och taggning inför framtiden. Men det får man väl inte säga i det här jävla landet.
Hej hej hallå och välkommen till mitt lilla krypin i cyberspejs!
Slut i huvud, kropp och själ efter svintidig morgon, åtta timmars lagerjobbande, tre timmars jävla städande direkt när jag kom hem eftersom min jävla hyresvärd bestämt sig för att ha nån jävla visning på min "lägenhet" och informerade mig om detta bara några få jävla timmar innan, sen gick jag till gymmet och drog av ett armpass. Nu är jag helt sänkt. Nu ska jag somna till en film. Hejdå.
Hej och välkommen tillbaka till vad som kallats "Sveriges svar på The Dirt".
Tvättmaskinsluckesituationen fick ett dramatiskt slut när jag gick loss med en hammare på den. Så nu har jag ingen tvättmaskin längre. Det kändes oerhört skönt att få upp luckan när jag väl gjorde det men sedan kom skammen. Aja. Den var inte speciellt dyr eller bra.
Idag har det varit måndag för min del efter två dagars ledigt. Har verkligen vilat upp mig och känner mig som en ny människa jämfört med tidigare i veckan. Sweet. Nu blire jobb hela helgen och i princip hela nästa vecka. Tänker inte träffa någon annan människa förutom mina kollegor, så det så.
Om en vecka ska jag flytta och jag måste egentligen städa så in i helvete. På jakt efter dammsugarpåsar som inte verkar finnas någonstans alls. Har varit runt i tre(!!!!) butiker och frågat, men kammat noll. Aja vem bryr sig.
Har egentligen inget att skriva just nu, vilket kanske märks. Vill mest visa att jag lever.
Twitter, Instagram, Facebook och nu bloggen - snart behöver ingen träffa mig irl.
Nu ska jag till gymmet. Sen ska jag sova. Uppstigning 04.20 imorgon (tack SL, hade kunnat sova hela 25 minuter längre om pendeln gick som den ska!).
Nu en låt som inte har något att göra med något av det som står ovan:
Hej alla trogna bloggläsare! Hoppas det är bra med er båda. Tänkte köra ett ganska meningslöst inlägg utan någon egentlig tanke bakom bara för att ge er en inblick i mitt glamorösa liv och vad jag haft för mig sen senast.
Igår jobbade jag och kom sedan hem och tänkte träna. Efter en tupplur insåg jag dock att jag aldrig skulle palla och ägnade kvällen åt att återigen äta grillad kyckling i sängen och kolla på två dokumentärer. Den första jag var "Gåtan J.D. Salinger" och handlade, som man egentligen kan förstå redan av titeln om den mycket speciella människan J.D. Salinger. En bra dokumentär, varken mer eller mindre. Den hade säkert fått mer värde om jag kommit ihåg om jag gillade Catcher in the Rye eller inte, för jag är rätt säker på att jag läst den. Man kan väl konstatera att den åtminstone inte hade samma effekt på mig som på Mark Chapman. Ligger på play i tre veckor till, har du två timmar att slå ihjäl kan jag rekommendera att dra på den.
Den andra var "Porrkungens Tårar" vilken jag förmodligen är sist i Sverige med att se. Också det en bra dokumentär. Berth Milton framstår som en väldigt ensam och ganska tragisk. Se!
Idag har jag varit ledig(vilket jag även är imorgon) och ägnat dagen med att städa lite inför nästa veckas flytt, gått och gymmat(äntligen!), läst ut Tina Feys självbiografi Bossypants(helt okej, om man gillar 30 Rock kommer man sannolikt gilla den också), samt tvättat.
När jag för någon timme sen skulle ta ur tvätten ur maskinen så fick jag inte upp luckan. Och får fortfarande inte upp den(pratar fortfarande om LUCKAN era sjuka jävlar). Min situation påminner just nu lite om han som inte kunde få upp sin kokosnöt. Alla sätt jag prövat har varit fel. Kopplade in morsan i fallet och hon läste på något forum att man kunde rycka ur sladden och vänta en timme så skulle den nollställa sig. Om tio minuter har det gått en timme och spänningen är olidlig.
I övrigt kan jag rekommendera Alvvays självbetitlade debutalbum som gått tre varv i mina hörlurar idag. Mycket fin somrig popmusik. Alvvays – Alvvays
Nu ska jag kolla på The Two Escobars och gå och lägga mig tidigt. Hejdå bloggen!!!!
Hej och välkommen tillbaka till Charles Mansons dagbok.
Jag har precis slutat röka igen, detta eftersom rökning och min relativt nyfunna hypokondri rimmar rätt illa med varandra. Jag har mer än en gång den senaste tiden googlat lungcancer och andra roliga sjukdomar som kan framkallas av rökning. Vilket inte gjort att mitt förhållande till cigaretter blivit mer avslappnat direkt, snarare tvärt om faktiskt. Så jag la mina sista cigg och min tändare på en parkbänk som en present till någon lycklig alkis eller något röksuget barn eller liknande. Varsågod!
Ett annat fint exempel på min hypokondri är när jag förra sommaren ringde till en vårdcentral och bad om att få komma förbi och "göra en fullständig hjärtundersökning", eftersom jag var hyfsat säker på en nära förestående hjärtinfarkt (jag var 26 år och i bättre form än på typ 10 år vid tillfället). Denna begäran möttes av förvåning och spontant skratt från receptionisten jag pratade med. Jag fick aldrig göra någon hjärtundersökning.
---
Annars då?
DIF torskade en match vi borde vunnit klart och jag är fortfarande sliten sen i lördags. Men det finns folk som har det sämre:
Hade egentligen tänkt skriva något mer kul men nu måste jag verkligen slagga, jobb imorrn, sen ledig tisdag-onsdag. Helvete vad jag ska vila upp mig då.
1 januari 2013 var en jävla skitdag. Den sedvanliga nyårsdagsbakfyllan hade utgått och var ersatt med en ångest och ett illamående som jag aldrig någonsin upplevt dittills. Jag kunde varken sova eller äta och den tanke som dominerade min hjärna var "håller jag på att dö nu?".
Månaden fram till nyårsafton hade jag för första gången sen typ tonåren börjat må lite dåligt. Jag tänkte mycket mörka tankar och hade utvecklat någon form av existentiell ångest som jag inte riktigt kunde hantera. En av anledningarna till detta var att jag börjat läsa Kristian Gidlunds blogg om hans resa mot döden. Något som gjorde att jag började fundera över min egen död och mitt liv.
Jag var inte nöjd över min tillvaro. Alls. Jag var 25 år, jobbade på lager med skitlön, bodde i en stad jag inte tyckte om, hade ingen utbildning, katastrofbetyg från gymnasiet och vägde någonstans mellan 135-140 kilo. Ingenting hade i princip förändrats sen jag slutade gymnasiet. Ingen drömtillvaro direkt.
Den julen gick i ångestens tecken. Hängde hemma hos morsan med syrran eftersom jag inte orkade vara ensam. Något jag aldrig upplevt tidigare. Jag har alltid gillat att vara själv och ser mig själv som en ensamvarg. Morsan och syrran märkte att något inte riktigt stod rätt till och jag berättade att jag mådde dåligt utan omsvep. Det är inget att skämmas för resonerade jag.
Detta psykiska tillstånd i kombination med några dagar av ohämmat ätande och riklig alkoholkonsumtion gjorde att jag på nyårsdagen trodde att jag höll på att få en hjärtinfarkt. Jag mådde så in i helvete dåligt och var oerhört nära att ringa ambulans. Detta tillstånd höll i sig till kvällen den 2 januari då jag tillslut gav upp och ringde morsan som fick komma och hämta mig. Efter lite lugnande ord från henne så kunde jag både äta och sova lite, skönt för min helt slutkörda kropp.
Efter detta bestämde jag mig för att ta tag i mitt liv. Jag insåg att allt jag var missnöjd över var mitt eget fel och att det bara var jag som kunde ändra på det, det fanns ingen att skylla på helt enkelt. Att inse det är nog det bästa jag någonsin gjort.
Efter detta har jag gått ner 40 kilo, börjat plugga och flyttat till Stockholm - när jag väl bestämde mig på allvar så var det hur enkelt som helst. Det var bara att göra. Jag mår betydligt bättre idag. När jag ser tillbaka på hur jag levde för några år sen så känns det oerhört främmande. Som om det inte är jag.
Denna blogg tänkte jag använda åt att klaga på mina lyxproblem. Jag vet att jag har ett helt fantastiskt bekvämt liv om man jämför med oerhört många människor i världen. Jag kommer av allt att döma inte svälta ihjäl. Är inte speciellt orolig för att ett krig ska bryta ut i min närhet. Jag kommer inte vara tvungen att fly mitt land. Jag har inga svåra sjukdomar. Jag hade en bra och hyfsat lycklig barndom. Dock: ser man det så kan man aldrig klaga på något.
Jag skiter egentligen i om nån läser är ju en tuff grej att skriva men det gör jag inte. Det är kul om folk läser det man skriver, fast det är en sanning med oerhörd modifikation - jag har ohälsosam självkritik och har aldrig någonsin varit helt nöjd med något jag skrivit. En kombination som kanske inte är helt lysande. Men detta är ändå i första hand för min egen skull.
Ibland kommer det förhoppningsvis vara kul, ibland allvarligt, ibland dagens outfit.
Mitt mål är att jag inte ska skriva endast när jag är full eller bakis som jag gjort på mina tidigare bloggar, men jag kan inte lova något. Om några sekunder kommer det ett inlägg om bakfylla.
